
Avgasutsläppen minskar i hela Europa – en lovande utveckling för EU:s ambitiösa klimatmål. Renare motorer, bättre bränsleeffektivitet, smartare trafiklösningar och den snabba övergången till elfordon ligger bakom den positiva utvecklingen. Men tittar man närmare blir bilden mer komplex.
Medan avgasutsläppen sjunker har luftföroreningar från trafiken inte försvunnit. De har bara fått andra källor. Utsläpp från däck, bromsar och vägarnas nedbrytning – på engelska kallade Non-Exhaust Emissions (NEE) – står nu för en majoritet av de trafikrelaterade partikelutsläppen i många städer. Och ju sämre vägar, desto större utsläpp. Den här artikeln belyser det ofta förbisedda sambandet mellan vägkvalitet och luftkvalitet, och visar hur AI-driven kartläggning av infrastrukturen kan bidra till att minska problemet.

NEE uppstår genom bromsslitage, däckslitage, nedbrytning av vägen och genom att damm virvlar upp när fordon passerar. Dessa utsläpp bidrar till partikulärt material (PM), vilket är en blandning av fasta och flytande partiklar som kan tränga in i såväl lungor som blodomlopp. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) ökar exponeringen risken för astma, hjärt-kärlsjukdomar, lungcancer och stroke.
En OECD-rapport från 2020 visar att partikelutsläpp från personbilar väntas öka med 53 % till 2030 på grund av ökade trafikvolymer. EIT Urban Mobilitys studie från 2025 bekräftar trenden: i städer som London och Milano står NEE redan för upp till 88 procent av de trafikrelaterade partiklarna.
När dessa partiklar sprids stannar de inte i luften. De för med sig mikroplaster, tungmetaller och kemikalier som hamnar i jord och vatten och skadar ekosystem. Enligt USA:s miljömyndighet EPA kan partikelutsläpp försura sjöar och vattendrag, rubba näringsbalanser och orsaka stor skada för både jordbruk och skogar.
Sammanfattningsvis förskjuts alltså den dominerande källan till trafikföroreningar – från avgaser till friktion mellan kontaktytor. Däck, bromsar och slitna vägar är nu några av de största källorna till partikelföroreningar.
Elektrifieringen förändrar transportsystemet, minskar koldioxidutsläpp och hjälper länder att nå sina klimatmål. Men när det gäller NEE är elfordon ingen universallösning.
Elbilar är i regel tyngre än fordon med förbränningsmotor – ofta med 20 procent eller mer på grund av batteriets vikt. Den extra vikten ökar både däckslitage och vägslitage, särskilt på vägar som redan är i dåligt skick. Så även om elbilar är effektiva för att minska avgasutsläppen bidrar de fortfarande till – och förvärrar i vissa fall – partikelutsläppen.
Problemet börjar nu också uppmärksammas av beslutsfattare. Den kommande Euro 7-standarden kommer för första gången att införa gränsvärden för broms- och däckslitage. Men regelverket gäller bara nya fordon, inte de miljontals som redan finns på vägarna. Och det omfattar inte heller vägarnas skick, trots att det är en avgörande del av problemet.

Potthål, sprickor och ojämna vägytor driver upp alla typer av NEE. Så här märks det i praktiken:
Enligt OECD kan fordon som kör på dåligt underhållna vägar släppa ut upp till 30 procent mer partiklar från däck och vägytor än vid körning på slät asfalt. Effekten blir ännu större i vått väglag.
Det skapar en ond spiral: slitna vägar ökar däckslitaget, vilket i sin tur påskyndar nedbrytningen av vägen ytterligare. Resultatet blir stigande utsläpp, och om inget görs växer problemet snabbt.
Trots att sambandet mellan vägkvalitet och NEE blir allt tydligare saknar många städer och myndigheter fortfarande uppdaterad information om vilka sträckor som försämras och i vilken takt. Det gör det svårt att ingripa i tid, innan skadorna förvärras och utsläppen ökar. Och även när data finns vägs NEE sällan in när beslut tas var och när vägar ska få ny beläggning. Den miljömässiga kostnaden av dåliga vägar fortsätter därför att förbises.
Som tur är finns det idag nya lösningar som kan fylla dessa kunskapsluckor.

Univrses AI-baserade system 3DAI™ ger den insyn som traditionella metoder för väginventering inte kan leverera. Systemet installeras i vanliga fordon och använder computer vision och maskininlärning för att kontinuerligt analysera vägytor och identifiera sprickor, potthål och ytslitage.
Tillgången till strukturerad data ger myndigheter möjlighet att:
När myndigheter går från sporadiska inventeringar till kontinuerliga, datadrivna insikter kan de ta steget från reaktiva lagningar till riktat och förebyggande vägunderhåll. Det sparar pengar, förbättrar infrastrukturen och minskar utsläppen där de uppstår.

3DAI™ är inte bara en lovande idé. Systemet hjälper redan myndigheter runt om i Europa att agera tidigare och mer träffsäkert, vilket innebär mindre nedbrytning av vägytan och lägre utsläpp från däck- och vägslitage. Så här har 3DAI™ gjort skillnad:
Univrses samarbetar också med ledande däcktillverkare för att undersöka hur vägdata från 3DAI™ kan bidra till bättre däckkonstruktion och användning. Syftet är att minska slitaget och förlänga däckens livslängd. I projekten undersöks också hur framtidens smarta däck kan leverera vägdata direkt genom att mäta NEE i realtid.

För att minska NEE krävs ett nytt sätt att tänka: vägars skick är inte bara en fråga om transporter – det är också en fråga om folkhälsa. För att komma framåt behöver beslutsfattare:
Genom att angripa problemen i vägytan direkt och ge myndigheter bättre beslutsunderlag kan vi kraftigt minska utsläppen från däck- och vägslitage. 3DAI™ erbjuder en lösning som är redo att användas i stor skala.
Det är dags att sluta se dåliga vägar som enbart ett irritationsmoment – och istället inse att de är en stor men påverkbar källa till föroreningar.